Jag har tränat ända sedan jag var 11-12 år. Det har varit skridsko, simning, längdskidor, handboll, basket (mindre bra) men framför allt fotboll.
Fotbollen började jag med när jag var 12-13 år, i Norsborgs IF med Matti Väntelä som tränare. Jag spelade senare i damlaget och tränade samtidigt ett flicklag.
1978 bildade vi Norsborgs Flickfotboll.

1975--1979 var jag tillsammans med Peter som spelade i juniorlaget-herrlaget, så det blev väl några timmar med killarna också. Våra bästa polare spelade både fotboll och hockey, så även när vi inte tränade i lagen, blev det fotboll på annan tid också. Jag fick träna hockey med juniorerna några gånger. Fanns ju inget flick-/damlag på den tiden. Mellan 1975 och 1979 var jag mer på Brunna IP än hemma. Jag stod i kiosken, var protokollförare på hockeymatcherna och tränade tränade, både sommar och vinter.
Sista året jag spelade fotboll, spelade jag i Tumba och höll på att gå över till Älvsjö men, tyvärr. Jag slutade med fotbollen av någon värdelös anledning.
Vi flyttade från Tavastgatan 38, Södermalm, Stockholm 1972 till Norsborg. Peter och jag träffades på min 15-års fest 1975. Vi träffades varje dag och 1977 flyttade vi ihop. Men under alla år hade jag kompisar både högt och lågt. Det var Thomas, Lena (som jag fortfarande träffar ibland), Jerry, Hasse, Agneta, Maarit, Birgit, Lotta, Eva, Lasse, Nalle, Chrille, Wolfgang, Peda och många många fler.
Annika, som är min "sambo" när jag besöker Stockholm, umgicks jag inte med så mycket under grundskolan men det blev mer på Tumba gymnasium. Vi har nog bara varit åtskilda 3-4 år efter gymnasiet. Nu är vi som brudarna i Sex In The City. Menar..Hon är och jag är bara med och pratar :-)
Jag och Peter flyttade från Norsborg till Östermalm 1979 (tror jag). Snacka om kontrast men ärligt så var min bästa tid då jag bodde i Norsan. Tankarna går ofta tillbaka. Speciellt nu när jag har fått kontakt med så många på Facebook och StayFriends.
Tror att det var 2009 som jag träffade några från grundskolan. Det var Mocca, Susanne, Mia och till slut kom Björn. Det var så kul att träffas. Jag önskar att jag orkade samla alla från den tiden. Enklare om man är fler men jag har sagt till mig själv (och andra till mig) att jag inte ska ta på mig något mer nu på mycket länge.
Tack alla vänner från den tiden. Det lyser upp min tillvaro när jag nu sitter i Örebro och tänker tillbaka. Jag har mina närmsta vänner fyra mil norr och fyra mil väster om Örebro, men det blir en senare historia.
I morgon åker jag upp till vännen längst bort, till Malin i Söderhamn. Kul. Hörs vi inget mer så
Gott Slut och ett Gott Nytt År 2012