Då fick jag ett läkarintyg som kunde ha gjort mig till sjukpensionär.
Det var företagsläkaren som skrev att jag inte kunde jobba stillasittande
med högt arbetande armar och inte bära tungt. Han menade det "koppel" jag då bar i tjänsten.
Jag fick reda på att jag hade tränat sönder min rygg och att jag hade en rygg som en 80-åring.
Hur kul var det när jag då bara var 23 år?
Men, jag lämnade aldrig in intyget.
Under åren som gått, har jag varit hos flera läkare som har skickat mig på olika röntgen, naprapater, kiropraktorer och sjukgymnaster. Resultatet blev tre onda ryggar. Jag är för överrörlig i ländryggen, kronisk inflammation i "latsen" och nu det sista, två utslitna diskar (L4-L5-S1 om jag förstod läkare rätt).
Nu har värken blivit så mycket värre, så jag inte ens kan gå utan att få ont vid varje steg jag tar. När jag kommer hem efter jobbet (stillasittande på kontor) känns det som om jag får ett knivstick så fort jag rör mig. Ibland mer och ibland mindre, fast oftast mer.
Värken blev värre när jag i maj 2011 började klippa mamma och pappas gräsmatta i stugan.
Ett par gånger fick jag använda "flymon" och det startade eländet. Fick svårt med att dammsuga, diska, promenera, cykla...ja allt i princip.I september fick jag nog. Ringde Skebäcks vårdcentral och fick träffa Dr E.L, den bästa jag har haft under åren och i oktober blev jag kallad till en MR (magnetröntgen). Röntgen svaret kom i november, ingen rolig läsning.
Eftersom ortopeden på USÖ (Universitets Sjukhuset i Örebro) inte kunde garantera mig någon besökstid inom tre månader, bestämde jag mig för att utnyttja vårdgarantin. Via patientslussen fick jag en tid till Nacka Närsjukhus redan 12 dec. Läkarna där är ryggspecialister och sjukhuset ligger nära Tyresö, där mina systrar bor så det var inget svårt beslut.
Läkaren sa "Jag hoppas att inte din läkare har sagt att du har diskbråck (utbuktande disk) så det är en enkel opereration, för du har något helt annat. Du har två utslita diskar och två till är på väg. Du måste steloperera dig".
Jag fick en chock!! Steloperation?! Jag gick gråtande från läkaren och blev stoppad av en rar receptionist. Senare fick jag tala med en sköterska som jag kommer ha mer kontakt med senare.
Hon lyssnade och var så snäll och förstående till varför jag grät.
Jag fick med mig..... Information från Proxima, Nacka Närsjukhus
Jag ska till Nacka Närsjukhus igen den 19 januari och sedan blir det operation någon gång i februari. Snabba ryck. Jag hoppas att läkaren är på bättre humör för annars kommer jag tala om för honom att han behöver gå en charmkurs.
I dag har jag jobbat på som vanligt. Gick och handlade lunch och efter jobbet tog jag bilen till affären, gick till minneslunden och tände ett ljus för min mamma som gick bort 9 september 2011 (hon skulle fylla 74 år i dag), åkte och tvättade bilen (guldtvätt på Statoil) och nu har jag suttit still och skrivit dessa rader.
Det innebär att jag måste ta en Citodon och en sobril. Försöker låta bli tabletterna eftersom jag vet vilken effekt de har och vilka följder det kan få. Tyvärr blir jag inte helt smärtfri, därav sobril så jag kan slappna av och kan sova. Många sömnlösa nätter har det blivit.
Jag tackar mina bästa två väninnor, Annika N och Malin K. De har skämt bort mig när jag har varit hemma hos dem. De fixar och donar så jag ska må så bra som möjligt.
Jag funderar ofta på hur det blir efter operationen, hur jag ska klara mig. Jag är ju singel och har mina
barn (utan körkort) i Oslo och Karlskoga. Båda jobbar och kan inte ta ledigt. Döööjobbigt.
Jag har ju mina systrar men de står nog inte ut en hel månad med mig som ett kolli.
På måndag, den 9 januari, ska en kollegas man steloperera sin rygg, L4-L5. Det ska bli intressant att följa. Jag är lagom nervös, även för hans skull.
Fortsättning följer om mitt elände.
Tjáo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar